Hoppsan hejsan

Fick lite lust att skriva så nu kanske jag får ihop ett inlägg.
Äntligen är vardagen tillbaka hos oss på Blomgatan. Så jävla skönt. Leo har ju varit sjuk nästan hela februari. Vi var på Leos lekland och lekte en söndag så jag är säker på att vi hittade bacillerna där för på onsdag när jag hämtade Leo efter jobbet så rann det från ena ögat å febern kom smygande på kvällen.

Dagen efter var ögat jätte kletigt och nu var det i båda oxå. På fredagen åkte vi på vc å fick ögondroppar. Inte Leos favvo precis men det måste ju gå. Febern satt i hela helgen och han ville inte äta bara dricka. På måndag var ungen alldeles slut, bara sov och sov och ville inte alls vara uppe å leka eller över huvudtaget ha ögonen öppna så vi åkte in till vc igen. Ungen var stekhet och supparna hjälpte knappt, så dom kollade sänkan och den var på 172 och dom trodde han hade lunginflammation så vi fick åka till sunderbyn på direkten.Usch vad otäckt det var, han var knappt kontaktbar lillplutten. Där blev det röntga lungorna och vi blev hemskickade med kåvepenin mot lunginflammationen.

Sen gick nån dag och ungen blev ju inte bättre, febern stekte och dom på vc tycke vi skulle avvakta. På fredagen var febern borta på dan men kom sakta tillbaka mot eftermiddagen så då ville dom på vc att vi skulle komma in. När vi kom dit blev Leo sämre och hur kul var det å sitta och vänta på sin tur med en unge som hade världen hosta och ville bara sova. Dom kollade sänkan och nu var den 194 så penicillinet hade ju fan inte haft nån effekt alls, så det blev till SUS igen och Leo blev inlagd direkt. Tack gode gud för det. Idiotena på vc har jag då inte mycke till övers för kan jag ju säga å de ska dom få höra när vi ska på återbesök.

På SUS fick han inhalera direkt och fick dropp och spextramox intravenöst. Stackarn hade ju inte ätit på 9 dagar, bara druckit så han var så smal. Huvva vad det gjorde ont i mammahjärtat att se han så dålig. Han kunde inte ens gå när han blev piggare, jag fick hålla han i båda händerna. Han var så orkeslös men skulle ändå upp:) Krafterna kom sakta och tillslut var våran busunge tillbaka:) Måste säga att han var så duktig min plutt när dom tog alla prover , de som var värst var att inhalera, de gilla han inte! Så 5 dagar blev vi kvar där sen fick vi äntligen åka hem. Personalen på avd 44 var helt underbar. Det kändes så tryggt och bra att vara där. Dom kom in under natten och kollade andningen och att allt var bra, då kunde man slappna av lite själv också.

Våran unge är helt underbar och munnen går iett. Han pratar jätte tydligt och lär sig så fort nya ord. Han kan flera hela sånger och han är ju en riktig fordonsunge. Det är så underbart så han utvecklas:) Älskade unge!<3
Idag var första dagen på dagis och dessutom på det nya nyrenoverade dagiset eftersom dom äntligen flyttat nu. Skönt slippa stan och nu fick vi lite närmare och perfekt när jag ska på skolan när dom är så nära varann:)